Ett av de mest klassiska banden genom tiderna är utan tvekan The Doors, med Jim Morrison i spetsen. Deras psykedeliska sound och rebelliska texter gjorde dem inte bara omåttligt populära bland ungdomen, utan också närmast hatade av en mer konservativ vuxenvärld. Att bandet i viss mån kom att bli ansiktet utåt för sex och droger bidrog inte till deras popularitet i konservativa kretsar.
När bandets historia filmatiserades 1991, kom det kanske inte som en överraskning att det var den kontroversielle regissören Oliver Stone som stod för regin. Filmen är en intim skildring, inte bara av ett rockgeni, som Jim Morrison bör betraktas som, utan också av alkoholism och drogmissbruk, och dess inverkan på hans relationer. Castingen av Val Kilmer, som Jim Morrison är helt fantastisk, och det är nästan svårt att skilja honom från originalet.
Även om Oliver Stone har tagit sig vissa historiska friheter i handlingen, så är det ändå en mycket sevärd film för såväl rockintresserade personer som för inbitna The Doors-fans. Mottagandet bland kritiker var varken enhetligt positivt eller negativt utan ganska blandat, och ofta hände det att Val Kilmer fick lysande relationer för sin rollprestation, medan Oliver Stone kritiserades för regin.