The Ramones är ett av de mer namnkunniga punkbanden från USA, även om många fortfarande tvistar om huruvida de är ett punkband eller inte. Denna konflikt hänger i viss mån ihop med frågan om huruvida punken uppstod i USA eller i England, eftersom Ramones startade sin bana redan 1974.
Liksom många andra band med vind i seglen, bestämde sig Ramones för att satsa på en kortlivad filmkarriär, och vips spelades kultfilmen
“Rock ‘n’ Roll High School” in och släpptes för den förväntansfulla biopubliken 1979.
Filmen, som regisserades av Roger Corman, bland annat känd för att ha regisserat den kultförklarade skräckfilmen “Little Shop of Horrors”, är en form av highschool-komedi, och kanske till och med en form av parodi på genren. Handlingen utspelar sig på Vince Lombardi High School, där tittaren får följa huvudpersonen Riff Randell, en ung tjej som också råkar vara Ramones absolut största fan. Hon hamnar i onåd hos den nya rektorn Miss Evelyn Togar, som är motståndare till allt som är roligt i allmänhet, och rock ‘n’ roll i synnerhet. I en klassisk scen illustreras faran med rock ‘n’ roll, när en labbmus exploderar av att lyssna på Ramones legendariska låt Teenage Lobotomy.
Trots rektorns förmaningar köar Riff Randell för att få tag i biljetter till en Ramoneskonsert, vilka beslagtas av rektorn. Nästa strategi för att få tag i biljetter blir att vinna en tävling, samtidigt som rektorn och andra vuxna gör allt för att stoppa den omoraliska musiken. Förutom att Riff Randell vill se sitt favoritband Ramones live, så vill hon också träffa dem för att spela upp den låt som hon skrivit till dem. Nämligen filmens titellåt “Rock ‘n’ Roll High School.” Frågan är om hon får chansen att träffa sina hjältar, och huruvida rektorn eller den rebelliska rockmusiken till slut går segrande ur striden.
“Rock ‘n’ Roll High School” kan lätt skrivas in i listan av tramsiga och galna highschoolkomedier och den har kommit att bli något av en kultklassiker bland såväl punkare, som hos rock ‘n’ roll-fans och även hos filmnördar. Medlemmarna i Ramones medverkar själva i filmen, och deras skådespelarinsatser kan med rätta ifrågasättas. Samtidigt var det nog aldrig meningen att de skulle vinna några Oscars för sina skådespelarinsatser. Snarare handlar det om att göra en löjlig, tramsig och rolig film som driver med såväl andra filmgenrer som med en inskränkt vuxenvärld som inte förstår sig på den nya ungdomskulturen.
Filmen har liksom Ramones musikvideor inte åldrats särskilt bra, även om den ändå kan anses vara underhållande för den som är förmögen att sätta in filmen i sin kontext. Att filmens musik är svängig och röjig är inte heller en nackdel för den som vill dra sig tillbaka till 1979 och rocka loss.