Få saker slår att sätta sig i favoritsoffan, öppna en öl och titta på en klassisk rockdokumentär om ett av sina favoritband. Det skulle möjligtvis vara att titta på en mockumentär om ett rockband som inte finns.

Den klassiska mockumentären “This is Spinal Tap”, i regi av Rob Reiner, som kom 1984 är en rolig och underhållande film om vad som kunde ha varit ett av de stora heavy metal-banden under 1970-1980-talet. Filmen handlar om det legendariska bandet Spinal Tap, som redan sett sina glansdagar, men som försöker ta sig tillbaka genom en come back-turné i USA. Bandet drabbas dock av alla missöden som kan ske, och inget tycks gå som det ska. Den stora frågan är om de någonsin kommer att nå samma storhet som förr i världen, eller om de är dömda till att för alltid vara ett avdankat rockband utan framtid.

“This is Spinal Tap” är en fantastiskt rolig parodi på rockbandsdokumentärer, rockbandsliv och andra mer seriösa bandfilmer. Den innehåller alla klassiska rock ‘n’ roll-ingredienser, inklusive en flickvän inspirerad av Yoko Ono. Filmen blev dock ingen succé när den kom ut. Mockumentär-genren var förhållandevis obekant bland de breda folklagren och det var först när filmen släpptes på VHS som den fick sitt stora genombrott som kultfilm. Den har främst hittat sin publik i musikkretsar, både bland artister och bland rockfans, som anser att den trots allt är förvånansvärt verklighetstrogen.

En rolig detalj i sammanhanget är att bandet Spinal Tap, valde att bryta mot fiktionen och ge sig ut och turnera och släppa skivor som ett riktigt hårdrocksband. Det är inte varje gång en fejkad dokumentär leder till en förändring av verkligheten.